Storsjö

I helgen skumpade jag fram på otympliga skogsvägar till skidåkarnas paradis och Storsjöyran. Detta ackompanjerad av en 80-talsrock som skulle fått min ipod att gråta.

Njöt allra mest gjorde jag då jag tätt efter Tove och Aggis obrytt spurtade genom festivalområdet på jakt efter minnen och konsertupplevelser, då jag med solen i ögonen och fötterna dinglande över storsjön kände de sista dropparna Mintu värma i magen, då Tehuset upptäcktes och då vi på hårda parkettgolv och i trånga folkmassor lät dubbelklappen leva sitt eget liv.

Sörjde gjordes då vårat tält och vårt privatliv skändades. Bestulna på två sovsäckar, en väska och en tjocktröja stod vi med ett något läckande tält inför en kall lördagsnatt. Tack vare en tredubbel sked, en halvmeter sovsäck och massor av värmande kommentarer, lyckades vi ändå lite kantstötta, groggy och med groende förkylningar ta oss till bilen tidigt morgonen efter. Det har ikväll firats med scones, te och en fullproppad hink från hemmakväll. Lite extra festligt blev det dessutom då Chrillo äntligen återvänt till civilisationen.


Övriga reflektioner lyder så som följer - Presidenten tal till folket är skrämmande.

Tack flickor för en strålande helg!