Nordkorea

Ganska sa just hemkommen fran den mest hektiska resveckan i mitt liv. Men en riktigt bra sadan. Upplevelsen har varit absurd - propaganda i mangder, den eviga presidenten i glaskista, militarparader och Aryrang. Vi har definitivt fatt valuta for vara pengar, varje dag har vi haft 5-6 olika events att genomfora. Mot slutet borjade jag kanna mig ganska hemmastadd. Med bussen, olen, guiderna och sjalvklart ocksa det evinnerliga hedrandet av Kim Il Sung.

Val framme i Pyonyang sa tilldelades vi en turistbuss och chauffor som var var trogna foljeslagare hela resan. Julia, varan reseguide fran Sverige forsvann ganska omgaende, direkt faktiskt, till en annan grupp. Med sig tog hon ocksa alla svenskar. Dar stod vi kvar med en buss full av tyskar, danskar, britter, kanadensare, scweizare och nordkoreaner.

Forsta intrycket var fascinerande, stora reklamtavlor med propaganda och den eviga presidentens betryggande leende sag ner pa oss fran fasader opch byggnader. Trafiken var minimal, i en stad med tre miljoner invanare fardades alla till fots, forutom de fa som lyckades fa plats pa de fatal kabelbussar och sparvagnar som finns att tillga. Staden i sig var mycket annorlunda an vad jag hade forvantat mig, stora hoghus (majoriteten av dem i daligt skick) och en hel del imponerande byggnader. Man marker att Pyonyang ar landets centrum, att det ar dar de bildade och pengarna (begransad mangd) finns.

Den maktigaste upplevelsen var nar vi fick fara till Kim Il Sungs mausoleum, nagot vi gjorde i borjan av resan. Det hus som tidigare var kejsarresidentet har byggts om till en gravplats. Efter harda sakerhetskontroller, och en ganska strickt dress code (nog for att jag sag ut som skit. MINST SAGT) fick vi fardas i langa rulltrappor innan vi kom in i sjalva huset. Val dar tilldelades vi alla en bandspelare och fostes runt mellan olika monument samtidigt som en kvinnorost, med en overtygelse en ung Carola skulle ha avundats till multum, massade om den stora ledaren. Vi gick sedan igenom en smal lufttrumma, delades in i grupper om fyra och fostes ut i ett stort rum med svag rodaktig belysning, hogt tak och maktig musik. Mitt i rummet star det en glaskista (disneyreferens - snovit), dar Kim Il Sung ligger, statligt med knappta hander. Vi skrider sakta fram mot altaret och bugar i tur och ordning fyra ganger, en gang fran varje sida. Hysteriskt! Underligt! Ironiskt!

Tydligen ska bade Mao och Stalin finnas att beskada i liknande inrattningar, kommuniststater och deras hjaltekomplex!

Vi hade en galet bra grupp att resa i, alla var avslappnade och oppna for forandringar (nodvandighet da reseschemat andrades varje dag), en emellanat hysteriskt rolig guide (som vi nog alla kommer sakna) som bland annat hjalpte oss att styra upp ett besok till ett nordkoreanskt bryggeri, och som nar han insag att vi garna prioriterade den gyllene drycken sag till att vi de sista dagarna kunde bygga pa konsumtionen lite extra!

Skriver mer sen!

Adio!