en djupdykning i minnesdammen och jag kan flyga. likt al johsnon löper jag fram på kvicka ben tills jag plötsligt simmande bröstsim lyfter från marken och i sakta mak tyngdlöst glider runt över kragvägen. jag tror att det var en dröm men jag vet att det oroväckande länge kändes äkta. och det fortsätter, inatt tryggt vilande i världens skönaste täcke så drack jag i sovande tillstånd frätande syra, i brist på mjölk så drack jag saft - det hjälpte ingenting. men egentligen var jag ju bara förkyld.
våra resplaner är totalt förändrade, försenade tåg och ett väder som om gudarna gråter fick mig att överge mina ideal och med välbehövlig hjälp av syskon och en rar flickvän ge familjen en semester att minnas! vi åker till turkiet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag hänger inte med nu känner jag! när åker ni? vart är ni nu? pusso
Skicka en kommentar