.

Det här med att få oroa sig utan anledning. Fem dagar i Umeå och jag känner mig lite lycklig men lite kvävd. Staden är fantastisk, speciellt vid minusgrader och i mörker vandrandes över älven, drickandes te med favoriterna och kalasandes på föräldrarnas fest-mitt-i-vardagen-vegmat.

Men hösten är alldeles för nära, kapitalet för litet och viljan för stor. Berlin, jerusalem, norge eller bara vara hemma. Och varför börjar inte samhällsvetare på hösten i uppsala?