.

Igår mailade jag gaza volontärt och syrien volontärt och svensk passexpedition för att ansöka om dubbla pass. Jag lekte mig artyfarty i ett kolsvart rum med upplyst tält där naturelektro spelades högt och underligt så golvet skakade och jag försökte se smart ut då jag idolspanade en tydligen jazzintresserad Mads Gilbert på Cafe Sånn.


Facebooksdelades också frihet, vacker bild daterad Mauerfall, 20-årsjubileumet av Berlinmurens fall, i Ni'lin i västbanken Palestina. Detta vid ett av de få tillfällen som man vid de veckovis återkommande demonstrationer lyckats nå fram till den illegala mur, TRE gånger så hög som berlinmuren var, som avskärmar byborna från 50 % av deras mark. En by vars huvudinkomst är dess olivträd förlorar hälften av sina träd, och än mer sin fria rörlighet. Muren i sig är enligt den 'Internationella domstolen i Haag' olaglig. Bosättningarna likväl, enligt fjärde Genevekonventionen.


På Mauerfall, en dag som symboliserar frigörelse, lyckades man riva delar av muren - några meter av frihet öppnades upp i ett segerrus, om än tillfälligt - för visst vet invånarena i Ni'lin att det hela bara är ett momentant skådespel, att muren inom loppet av timmar eller i bästa fall dagar kommer att stå där igen och stänga av dem från det som rättfärdigt är deras. Så nya demonstrationer kommer ske, demonstrationer som numera är lika mycket rutin för IOF som det är för invånarna i Ni'lin. En teater med en koregrafi som styrs av tårgasprojektiler, gummitäckta stålkulor, ljudbomber och emellanåt liveammunition, och som vid ridåsläpp inte räknar blombuketter och inväntar recensioner utan räknar antalet sårade/döda den här gången och desperat väntar och undrar just vad som ska krävas innan omvärlden ska vakna och agera.