.

'Utanför mitt fönster dånar den sönderskrivna, söndermålade staden där konstnärerna har suttit i århundraden på sina kalla stolar och väntat. Väntat på vad? Varför detta ständiga väntande? Själv dansar jag i stället för att vänta. En dansande man grubblar inte på döden eller inspirationen, han dansar fortare och fortare tills det börjar brinna i skosulorna, han dansar tills publiken skrikande reser sig ur bänkarna, han dansar tills kristallkronorna i teatern börjar gunga och de små männen i orkesterdiket faller avsvimmade från stolarna, han dansar tills teaterdirektören kommer springande och skriker stoppa den där galna svensken innan han jämnar huset med marken. '

'Den store blondino'