.

sista dagen i lviv äter vi med ett fiktivt 90 procents rabattkort på 'the world's most expensive galician restaurant’ där en starter borscht går på 150 kronor, dricksar stort till vår servitör med amerikansk accent och klanderfritt uttal och tar 'trämwayen' till tågstationen. På vägen dit köper vi bröd, öl, ciggaretter och mandariner. Det känns fruktansvärt dekadent.

lviv har bjudit till.


På tåget tycks björn klandra sig fast vid ’den store blondino’ och jag spelar röd musik.

Nu är vi i Sofia. Tillfälligt.