Ur porslinsmuggar sörplas rödvin och det pratas känslor. På tunnelbanan intas sedan den där obligatoriska ölen och sen trängs man i en mörk rökig bar med bra musik och dansar hela natten.
Klockan halv sex gör mina fötter så sjukt ont och jag kan för mitt liv, i virrvarret av trappor inte förstå skillnaden mellan s- och u-bahn. En vänlig tysk själ som chevalereskt guidar mig rätt visar sig vara vän med bandet 'The Hara Kee Rees', och utan omsvep har jag i mitt sinne planerat min framtid med den karismatiske synt-saxofon-tamburinmannen Torben.
Från Birkenstrasse är varje steg en plåga. Jag ramlar in på Davids, brusar resorb och slocknar bakom draperiet. Idag gör mitt huvud typ lika ont som mina fötter. Men det var det värt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar