Jag tror jag vet nu. Typ. Inte så att det är där jag hör hemma men jag tror det skulle kännas som minst borta.

Ett beslut kan ändå inte vara fel bara mindre bra, och det här tror jag på. Berlin tog över gick in och stannade kvar under den där tågluffen första sommaren som ung och fri. Av den anledningen har jag inget val. Och sedan en sommar i Umeå.

Uppdateringar.

Berlin, Manchester, Barcelona och ?

Halal-tv

Roligast ikväll var att se Bingo Rimér och en av veckorevyns språkrör svettas vid utfrågning av beslöjade tjejer.

"They danced down the streets like dingledodies, and I shambled after as I've been doing all my life after people who interest me, because the only people for me are the mad ones, the ones who are mad to live, mad to talk, mad to be saved, desirous of everything at the same time, the ones that never yawn or say a commonplace thing, but burn, burn, burn like fabulous yellow roman candles exploding like spiders across the stars and in the middle you see the blue centerlight pop and everybody goes "Awww!"

Jack Kerouac, On the Road

Det här med att få oroa sig utan anledning. Fem dagar i Umeå och jag känner mig lite lycklig men lite kvävd. Staden är fantastisk, speciellt vid minusgrader och i mörker vandrandes över älven, drickandes te med favoriterna och kalasandes på föräldrarnas fest-mitt-i-vardagen-vegmat.

Men hösten är alldeles för nära, kapitalet för litet och viljan för stor. Berlin, jerusalem, norge eller bara vara hemma. Och varför börjar inte samhällsvetare på hösten i uppsala?

Hemma i Sverige igen.

Ikväll utnyttjar jag och Jennie hennes tysklandsförråd till fullo. Det ackompanjerade av musik från en avlägsen skolavslutning, precis som det ska vara.

Imorgon återser jag björkarnas stad, familjen och vännerna. Jag längtar!