såhär bra är sverige ibland. nu till exempel.

Boka liten spruta, återbära in jeans, tycka om Umeå lagom mycket, laga veganskinka, dricka glögg, krama snö, sakna värme, åka pulka, lära färdigt alfabet, vara allianskritiker, dricka loka, hetsa livet, klappa ipod, dricka te, åka bil, klä gran, knäppa upp knappen, läsa sture, nervössvettas.

världens viktigaste nyårsfirande

-->

'Utanför mitt fönster dånar den sönderskrivna, söndermålade staden där konstnärerna har suttit i århundraden på sina kalla stolar och väntat. Väntat på vad? Varför detta ständiga väntande? Själv dansar jag i stället för att vänta. En dansande man grubblar inte på döden eller inspirationen, han dansar fortare och fortare tills det börjar brinna i skosulorna, han dansar tills publiken skrikande reser sig ur bänkarna, han dansar tills kristallkronorna i teatern börjar gunga och de små männen i orkesterdiket faller avsvimmade från stolarna, han dansar tills teaterdirektören kommer springande och skriker stoppa den där galna svensken innan han jämnar huset med marken. '

'Den store blondino'

Skit samma, jag köper konservativ dress på second hand, bränner boklistan på 20 + och flyttar från Bab Touma så fort jag lärt mig att fråga efter direktioner och är lagomt hövlig.

Spenderarbyxor av och jag får vara ledig i veckan. Fyra dagars mental rebooting.

ja tack.

Mina försök att trigga hela fabriken till "improviserad" sjukdom för att jag skulle få jobba i deras ställe misslyckades. Verkligheten totalmobbade alltså ut komplotten och tvingade mig till att vikariera i barnehage. Där har jag nu i tre dagar försökt att kompensera min bristande barngen med att överanvända jollerstämman. Det har varit mycket 'Ååja' och 'Åååhej' och att tycka allt är så sött och rart.


Imorgon tar jag mig, efter orolig sömn och drömmar som involverade barnskrik, en egenplanerad vilodag. Alltså ledigt. Sen ska jag synda pizza med kött och dricka öl med f.d. arbetskamrater. Kanske leder jag också, i förklädd välmening, de mest ostadiga mot isfläckar inne i byn. Låta naturen ha sin gång, så att säga. Kanske får då barnehage-malin återigen bära blåbyxor. Ååja.