tempelhof ockuperat av tva personer och en öl.

Blockeringar brister och en jublande folkmassa springer fort fort mot nya mal och nya hinder. Festivalstämningen är överallt och man känner upproriskheten pyra i själar och hjärtan och man kan inte lata bli att tänka att det här det kan inte stoppas. Skumpandes bangstyrigt i canvaspase är sovsäcken, men ju närmre man kommer desto lättare tycks den bli och man inser bestört att med bara tva mackor och lite jordgubbschoklad nepackat kommer man att svälta och man börjar fundera hur man fint säger 'jag är hungrig' eller kanske 'det där ser gott ut' och pa hur mycket ätbart de andra har och om de kommer dela med sig.

Men sen far polis göra vadsomhelst och andra ingenting och människor som bara är där skadas och arresteras och det hela blir ett försök och inget mer.

She's kickin' ass, that's what she's doing.

Småkakor i lösvikt, börek mit spinach unt käse och våldföring på lidls vinhhylla.

Dagen spenderas långt fram i en ybuss.

It always seems like you're going somewhere, better then you've been before.

Vana trogen sätter jag slem i halsen av förvåning. Skatteåterbäring. Min kostbas kan härmed utvecklas från trocken rot wein till turkisk pizza och starkt indiskt.

På fredag siktar jag Berlin igen. Blir fint.

Mental våldtäkt av flashig man idag. Ville lägga mig på och aldrig kliva av.

Snart kommer agge och då dricker vi te och filar på min pottfrilla.

La just ill bmw_badboy80 på msn för att kamma en spotifyinvite. Undrar hur lättklätt i webcamen det kommer bli.

Man kisar mot de få höga ej-nedbrunna färggranna byggnaderna och skakar lite lätt på huvudet för ytterligare oskärpa och smuttar på svartvinbärsmer och inbilliar sig att den är lite mer besk och tänker att det skulle kunna vara en tetra rödvin och det skulle kunna vara Mauerpark, och så ler man lite sådär. Man tycker sig rent utav kunna höra kareokee.

Sen kommer någon man känner och tycker om och man kan konversera. Man säger, vi rings ikväll. och man ringer och man ses. Sen träffas man också nästa dag. Dagen efter så ringer man igen, kanske flera gånger. Man pratar länge och oroar sig ingenting för utlandstaxa eller dåliga skypeuppkopplingar, och det känns ju väldigt mycket verklighet men också väldigt bra.

Upptäcker att stugporslinet är tillverkat i USSR och barndomsminnen blir plötsligt betydligt mer laddade. Släkthistorien blir radikal. Ser framför mig hur farmor hemlighetsfullt, iklädd läcker östtysk stass fyller vodkaglas till bristningsgränsen och hur man i propagandaosande rum diskuterar socialism, reformer och revolution tills tidig morgon.

Fina minnen av skrindturer och lekar med farfar till brevlådor och tillbaka är inte längre bara transport och tillfälligheter utan färgstarka och röda.

Nog ska det vara hittat någonstans?