desperata forsok att hitta vanner.

"Med risk for att vara nastintill laskigt mycket stalker, rykten sager att tva svenskar planerat att bege sig till lotusland hostel i nanning idag, men att en taxichauffor tagit dem pa avvagar.

Tva, lite smatt understimulerade, svenskar (i de tidiga 20) med en stark stravan att fa tala modersmalet igen undrar var ni har tagit vagen. Vill ni kanske motas upp for en ol nagonstans haromkring. Mot alla odds ar vi inte sjukt laskiga.

Om vara vagar inte korsas, ha en trevlig vistelse! /Malin och Bjorn"


"For det forsta: vem ar du?
och for det andra: hur vet du vem jag ar ?
vi ar inte i Nanning langre.. "


Sa har laskiga ar vi, haha!

I vantan pa visum

Med Vietnam-visum stressande nara, men en helg och ledighet pa konsulat i vagen, ar vi fast i Nanning i sodra Kina tills pa tisdag. Har har vi hittat varat absoluta favorithostel, nyoppnat med nintendo wii, lyxiga duschar och gratis te och frukt. Vi ar som nojda.

I always like going south, somehow it feels like going downhill.

Med svalka pa en inte allt for avlagsen niva begav vi oss uppfor de ostra trapporna, 7,5 km trappor stadigt klattrande mot hogre breddgrader for en sedan planerad nedgang pa de vastra trapporna, 15 km av vyer och hoga toppar.

Nu hade vi ju bara en kinesisk karta, och dessutom en vardelos sadan, samt den ack sa idiotiska installningen att det bland alla 200 vagval borde vara de som leder nedat som tar oss ratt. Att det i ett bergsomrade, en nationalpark fylld med vandringsleder, och med atminstone 10 olika toppar inte fungerar sa fick vi erfara fem timmar och hysteriskt manga hojdmeter senare. Ytterligare fyra timmar och cirka 700 pauser senare och vi ar aterigen pa hogsta toppen 1850 meter over havet. Haltande och krampaktigt hallande den chokladbit vi, till enormt overpris, lyckats kopa i en hotellby, tar vi oss till linbanestationen och later den hittills dyraste dagen pa resan toppas av en 9 minuters kabelfard i dimma.

Jag tror dock, utan att egentligen veta sakert, att de vyer som vara eskapader och hojdmeter gav oss, var betydligt mer givande an 15 km i nedforsbacke.

svalka.

Den har svalkan som skulle hamtas i Huangshan har misslyckats att infinna sig. Huangshan city nu, Tunxi, 35 grader och en luftfuktighet man kan simma genom. Jag kraver kyla pa berget!

Lardom fran Nan Jing, bada aldrig med visakort.

Dagen kom da Nan Jings Lila Berg skulle bestigas (som traning infor vad som komma skall). Halvvags upp mot toppen skulle en vattenreservoar finnas tillganglig for bad, svalka och diverse simtraning. Fortfarande lite oroad for det korrumperade utlandet och klafingrigheten utan for min bakgard bestamde jag mig for att ta mitt visakort i den sa praktisk lilla fickan i mina traningsshorts (som jag dagen till ara, i kombination med mina lila gympaskor, beklatt mig i). Varldens skonaste bad, tre minuter senare - jag upptacker, fortfarande halvdrankt att det dar harda kortet som jag sa smatt baserar mitt liv pa, elegant glidit ur min ficka.

Nu kvarstar faktumet att jag maste vara alskad av nagon god kraft, for efter nagra minuters letande lyckades bjorn i det mycket grumliga vattnet upptacka nagot vitt och smatt lysande. Jag har fortfarande finanserna. Resan ar sakrad. Och forsta badet ar avklarat. Valbehovligt ocksa ma jag saga, da den fortsatta klattringen upp mot toppen var allt annat an njutbar, sittliften ner var min favorit!

Sista dagen i Peking. Imorgon bar det med tag av mot Nanjing, lite mer soderut i Kina. Det kanns trots allt ganska skont, vi borjar bada smatt langta mot Malaysia och Indonesien. Mojlighet att bada, halleluja!

Vi hoppas aven pa att kunna fa lite svalka i Huang Shan, dit nasta etapp bar av. Det ar en av UNESCOs world heritages sites och vi ska upp pa Mount Huang och se soluppgangen, 15 km trappor kommer inte vara en barnlek for otranade ben, men troligtvis en upplevelse pa manga satt. Ryktet sager att aven Nanjing ska vara bildskont, blir trevligt att komma ifran pekings asfaltsparker och fa lite mer naturkansla.

Dagens jakt efter biljetter till paralympics (som slutade tomhant) har knackt oss nog for att ha bokat in en langkorare av serier pa ett av beijings internetcafeer. Vad jag skulle ge for en hink fran hemmakvall!


Jag ar ungefar tva steg fran att ateraktivera min facebook.

Nordkorea

Ganska sa just hemkommen fran den mest hektiska resveckan i mitt liv. Men en riktigt bra sadan. Upplevelsen har varit absurd - propaganda i mangder, den eviga presidenten i glaskista, militarparader och Aryrang. Vi har definitivt fatt valuta for vara pengar, varje dag har vi haft 5-6 olika events att genomfora. Mot slutet borjade jag kanna mig ganska hemmastadd. Med bussen, olen, guiderna och sjalvklart ocksa det evinnerliga hedrandet av Kim Il Sung.

Val framme i Pyonyang sa tilldelades vi en turistbuss och chauffor som var var trogna foljeslagare hela resan. Julia, varan reseguide fran Sverige forsvann ganska omgaende, direkt faktiskt, till en annan grupp. Med sig tog hon ocksa alla svenskar. Dar stod vi kvar med en buss full av tyskar, danskar, britter, kanadensare, scweizare och nordkoreaner.

Forsta intrycket var fascinerande, stora reklamtavlor med propaganda och den eviga presidentens betryggande leende sag ner pa oss fran fasader opch byggnader. Trafiken var minimal, i en stad med tre miljoner invanare fardades alla till fots, forutom de fa som lyckades fa plats pa de fatal kabelbussar och sparvagnar som finns att tillga. Staden i sig var mycket annorlunda an vad jag hade forvantat mig, stora hoghus (majoriteten av dem i daligt skick) och en hel del imponerande byggnader. Man marker att Pyonyang ar landets centrum, att det ar dar de bildade och pengarna (begransad mangd) finns.

Den maktigaste upplevelsen var nar vi fick fara till Kim Il Sungs mausoleum, nagot vi gjorde i borjan av resan. Det hus som tidigare var kejsarresidentet har byggts om till en gravplats. Efter harda sakerhetskontroller, och en ganska strickt dress code (nog for att jag sag ut som skit. MINST SAGT) fick vi fardas i langa rulltrappor innan vi kom in i sjalva huset. Val dar tilldelades vi alla en bandspelare och fostes runt mellan olika monument samtidigt som en kvinnorost, med en overtygelse en ung Carola skulle ha avundats till multum, massade om den stora ledaren. Vi gick sedan igenom en smal lufttrumma, delades in i grupper om fyra och fostes ut i ett stort rum med svag rodaktig belysning, hogt tak och maktig musik. Mitt i rummet star det en glaskista (disneyreferens - snovit), dar Kim Il Sung ligger, statligt med knappta hander. Vi skrider sakta fram mot altaret och bugar i tur och ordning fyra ganger, en gang fran varje sida. Hysteriskt! Underligt! Ironiskt!

Tydligen ska bade Mao och Stalin finnas att beskada i liknande inrattningar, kommuniststater och deras hjaltekomplex!

Vi hade en galet bra grupp att resa i, alla var avslappnade och oppna for forandringar (nodvandighet da reseschemat andrades varje dag), en emellanat hysteriskt rolig guide (som vi nog alla kommer sakna) som bland annat hjalpte oss att styra upp ett besok till ett nordkoreanskt bryggeri, och som nar han insag att vi garna prioriterade den gyllene drycken sag till att vi de sista dagarna kunde bygga pa konsumtionen lite extra!

Skriver mer sen!

Adio!

Idag har vi loptranat och darmed troligtvis avsevart forbattrat vara chanser att springa ifran den mobb som, da vi av misstag pa nagot satt lyckas besudla Kim Il Sungs viloplats, jagar oss nedfor pyonyangs gator. Skamt asido (mor och far oroa er inte, vi ska vara stadade, o-roliga).

Nordkorearesan ar bokad till morgondagen, spannande! Vi har handlat fyra kilo choklad, kulspetspennor och cigaretter. Det ar gavor, men choklad ar gott!

Jag laste att Radhustorget svammat over, jobbigt for er!

Mitt varsta nagonsin ar att foroska kopa klader i kina. Varldens mest hjalpsamma expediter som foljer efter en var man an gar och fragar om man vill prova allt man tittar pa. Och de ar overallt, man kan inte bara ga nagon annanstans.

Detta har resulterat i att jag, pa heliga platser i nordkorea, kommer hedra den eviga presidenten ikladd i en vit munkjacka med knappar, ett par enorma beiga linnebyxor och lila gympaskor.

Att lara sig saga nej star hogt upp pa min att-gora-lista.

Idag ar en stor dag. Kvallen bjod pa forsta malet mat dar jag inte drabbades av de fruktade magsmartorna som forstort mina senaste dygn. Jag har aterigen hittat till manniskobyn! Att jag sedan, i en tillfallig period av skepticism mot det kinesiska koket, valdfort mig pa mat fran vasterlandksa matkedjor sasom subway och mcdonalds och av den anledningen mar daligt igen, beskylls helt hallet pa min svaga sjalvbeharskning.

Vi har fixat hogtalar till min ipod. Mattligt blasta blev vi troligtvis, da vi bada tycks vara helt oformogna att braka om priser. Jag tanker dock havda att det var vart det!

Malin sitter i Peking och myser i varmen.

Eller nej, det gor hon inte. Men det gor Bjorn. Stjarnor och planeter! Jag sitter och langtar till acn i hostelrummet. Har ar varmt och klibbigt idag och jag mar inte riktigt 100. Ingen storre fara dock,. Pa hostelet har internet varit nere i nastan tva dagar. Jag tror det kanske var for att jag sag for mycket serier. Bandbredden har ar nog inte obegransad.

Vi har dock investerat i en vattenkokare, jag har kopt min glasburk (som lackte men var fin) och borjar dessutom sakta men sakert lara mig ata med pinnar (nudlar, jag hanger dem pa en pinne och fiskar upp).

Igar skulle vi bege oss till ett cafe dar de tydligen ska ha ett helt bibliotek utav bocker som man far lana och sitta och lasa. Bjorn holl i kartan. Atminstone Andreas kanske redan dar forstod hur bra det gick. Det har med att orientera sig pa en karta over en annan stadsdel ar definitvt inte latt. Snudd pa omojligt. Pa vag hem hittade vi daremot ett utegym dar massor utav kineser i skydd av morkret hangde i stangar och bara var allmant hurtiga. Sa snart som propra traningsklader inforskaffats at min reskamrat planerar vi att gora dem sallskap.