Just hemkommen. Fyra timmar lyriskt dansande. Blicken som inte sliter sig från mixerbordet och luggen som klibbar tätt tätt mot pannan.

Vägrar lämna.


Våldta på parkering? Egen basbäbis?

Mummel om ära och Smiths-dna på min kind. Smiths-dna.



send me the pillow,
the one that you dream on
the one that you dream on
and I'll send you mine

Igår kolonisierades det. Landstigning på klubb Magnet där vi lärde urbefolkningen att köa civiliserat till både bar och toalett. Frälsningen och missionerande var svensk elektro, en 'vilen dank' jag-pratar-bara-svenska-artist och enligt utomstående en stor mängd metrosexualitet.

"Men fan. Ni fick Thailand. Kom inte hit."

Ikväll Andy Rourke DJ-set på White Trash. Lovely.

Skjut mig. Jag är i diskussionsforumet idioten som kommer med konspirationsteorier och hävdar Robinson Crusoe som propaganda för västvärldens brutala kolonisering. I ett försök att vara obrydd motiverar jag det med att "diskussionen annars blir så stel..", men egentligen är det ju för att jag ingenting vet.

Vill ställa mig på en stol i ett riktigt klassrum med riktigt folk och skrika "men förstår ni inte, jag bor i berlin - här kostar en flaska lättdrucket rött nio kronor, folk pratar med varandra i parker, musiken är fantastisk och överallt och den asiatiska kiosken utanför mitt hus har världens godaste fruktsallad för typ inga pengar. Jag har inte tid! Lämna mig i fred! Jag skiter i Francis Bacon! GAH!"

Nu fungerar det ju inte så. Och det är inte dom, det är jag. Och inte heller bara skit. Bara för mycket och lite skit.

Is there any tickets left for Tiger Lou at Lido?

Det var det. Och nu har jag en.

'Bombs Away' på Strychnin Gallery var stängt idag, men på väg dit hittade jag mina drömmars stadsdel. Snacksandes på iskaffe och banan inhandlade på ekomarknad vandrandes nedför en grön bred allé i stalinistisk anda blir jag uppochner och utochin ännu mer förälskad.

En läskig balansgång.

Nu ser vi svensk tv. Ibland. För vi har ju internet och live-tv när du vill är ju såinneochsåbra och det känns ju som hemma.

Berlin tycks vara evigt solsken just nu. Dessutom är quebec på besök igen, och fast man vill vara där hela tiden så går det inte. Skolarbetet kväver mig lite och jag svettas mer av det än av värmade svensk-sommar-sol. Det tycks att när man studerar 150 % så slackerpauser inte vara i två veckor.

Annars lyssnar jag på Tiger Lous nya och minns fina stunder i folkträngsel med underbara människor man sällan träffar och bokar biljetter till bra musikevenemang borde ses.

Jag tänker mig att det inte ska vara så pretentiöst längre. I sommar planerar jag att inkvartera mig i vår klädkammare. Jag ger Tove sviten. Den nya med balkong, musik och television. Genom smicker, beröm och frekventa kärleksförklaringar ska jag smyga till mig fri tillgång till balkong och stereohörn.

Utrustad med entimmarslånga låtar av arabisk karaktär, nargila i multipla smaker och komfortabel sittplats tänker jag sedan njuta av svensk sommar och på balkongen, från höger till vänster med fantasi och färdighet skriva mitt namn om och om igen.

Idag begavs det sig mot Potsdam, vackert litet samhälle en timme från Berlin med slott och stor stor Engelsk park med Muhammad, vår syriske vän som förmodligen är godheten själv och som lär mig arabiska och Angelika tyska.

Karl (som vi hyr vår wg av) undrade på morgonen om vi ville ta bilen dit och vi tittade på varandra och på honom som om han inte riktigt förstod vad han just sa. Låna sin bil till främlingar? Sen slog det oss att han ju faktiskt tänkt låta oss köra den på autobahn. Och att det inte är något han skämtat om. Snabbt, snabbt med en grym spellista och vind i håret.

"Kommunisterna förgör alla,
det är det som är så fint"

Lite snurrar det då det ska hållas redas på vilka kurser som vill var och när. Och när livet också är så soligt och grönt och folket så vackert så är distraktionerna lite överallt. Vår nya lägenhet är över belåtenhet, inatt kunde vi sova nästan utan kläder och det var ingen som väckte oss på morgonen så vi sov jättelänge och jättebra. Ett äventyr är att bege sig upp och ned, loftet och sovplatsen kräver en balanserad bestigning uppför två packlårar, ett retro grönt kylskåp och en garderob.

Idag efter spontankareokee i Mauerpark (någonstans till vänster sitter vi, standard söndagsnöje numer) så jazzades det dessutom med kontrabas, saxofon och trummor. Jag önskade så mycket att jag var Celiné och fick följa med dem hem.


Den stora utmaningen är kaffet, men aggis ska köpa en sil på ikea i veckan.

kärlek.

Besöken har ramlat hem till Sverige igen. Veckan var fantastisk. Sa bra att vi i tva dagar levt med pms och sverigetörst. Massor av kärlek till familj och vänner.

Nu har vi däremot hämtat nya krafter, och fran lördag har vi en lägenhet.

Prenzlauer Berg - kanelpannkakor och fladigt klubbande.