"It's like, err, loud disco. Or whatever"

Att det skulle vara en böldliknande infektion i en mandel som kidnappat midjan på min hals. Och att den inte bara skulle göra revival-av-soppor-jävla-ont och totalt ha förstört mina sista dagar i hemstaden, utan också tvinga mig att skjuta upp hela avfärden. Imorgon kväll skulle ju jag och sambo Aggis alldeles peppelipepp och omoraliskt tryckt ihop oss på trånga ryanairsäten utan benutrymme för att andas Tyskland.

Istället knaprar jag antibiotika dag två och hoppas på en natt utan sömnstörningar.

Mitt i allt elände och hatavärlden kommer åtminstone I Are Droid till Umeå i helgen. Det där vackra jag lyckades missa på både störsjo och way out.

I Berlin ska jag vara och ha lärt mig hitta innan Black Lips. punkt.

När samtal nästan genast styrs mot nervösa "är du själv" och prat om klåda. Då, vill jag helst genast glömma det där pinsamma - skrattandes ringa runt till de närmsta och ändå någonstans tycka att lite, lite, lite hade det varit underhållande om det var så. Världen är tydligen inte svart eller vit.

Umeås sista helg är avklarad.

Jag fick göra Scharinska. Jag blev hemskt lycklig. Så lycklig att det känns nästintill omöjligt att tolerera annat nu.

Imorgon kväll kommer Franck och hämtar vår nyckel. Sen reser jag söderut.

Det närmar sig nu, dagen då jag och barndomsvännen tar vårat lilla (15 + 10) pick och pack och beger oss till Berlin. Det känns bra. Typ emellanåt helt fantastiskt.

Så. Jag hetsar, springer runt, tappar bort, festdricker te och knaprar mörka mintkakor, river upp lådor och packar ner igen.
För snart måste jag vara klar
.
Och på maxad volym
Audio Bullys - Gimme that punk

Så, jag har som tänkt styra lite mer. Fixa, klottra och uppdatera. Sådär som en resedagbok ska vara. Nu har jag ju inte åkt än, men väl i Berlin kommer jag att vara utrustad med en helt ny (egentligen inte tänkt men ändå i slutändan) alldeles sjukt rosa kamera. Den ska följa mig varsomhelst och överallt och ta kort på allt som är värt och lite till.

På typ såna här asläckra bilder man får från

saknade sambos som rest runt i Asien

gynning

Och sen är det här varför jag måste börja läsa Carolina Gynnings blogg.

Det var så obehagligt i natt för jag hade en sådan läskig dröm! Jag drömde att “blondinbella” var ett otäckt virus som drabbades stackars vilsna ungdomar i Sverige. Det sköljde över Sveriga som en synda-flod. Barn dog och skrek på gatorna där den stora vidriga “blondinbella” drog fram. Hon lurade in dem i sitt stora kraxiga virus igenom manipulation. Det hade hennes pappa “blondinolle” lärt henne, sedan hon var liten. Ja! fy vad läskig den var!

För jag måste vara vaken hela natten.

Troföljaren till min livskamrat, vars batteri kajkat och hörselutgång glappar, har kommit. Den är silver, lite kall och glänser.

Jag känner endast lycka.

På tisdag kommer Tove och Chrillo hem. Typ bara underbart!

Idag kände jag mig så sjukt stolt över min stad.

Sen finns det de som vägrar att ens försöka se.

"Är det här någon slags bojkotta Hamas, för det stödjer jag"

Det är inte en partipolitisk kamp. Det är ett jävla blodbad och slakt.

Och imorgon gör jag ett försök att styra mitt liv. Ett års religionsvetenskap. Helt på distans.


Jag kan alltså leva på bara studiebidrag varsomhelst i världen där mat kostar nästan ingenting.

Eller så kan jag bara bo i den björkfyllda hemstaden, vara nöjd och lycklig och sitta på gräs intill älven och dricka bubbelvatten och äta ananas. Skratta och skåla med de där vännerna som är mina och känna hur borta är bra men hemma alltid bäst.

För det är ju Berlin! Staden jag vet så lite om

men vars historia och kultur gör mig

sådär pillrigt exhalterad och upphetsad.

Den 28onde bär det av, det kommer bli vackert.

Ropandes ord för palestinas befrielse och ett avslutat krig i ett iskallt umeå blev jag faktiskt alldeles jättesjuk. Allt socialt umgänge är nu avbokat och med sambons lägliga nedladdning av första säsongen oc dricker jag te, somnar och hostar i sömnen.

2009

Det är ett nytt år och ute är det kyla, solsken och snö. Jag har sovit i 13,5 timme och känner mig betydligt mindre död och förkyld.

"Can somebody slap me

I'm feeling so mischievous"