såhär bra är sverige ibland. nu till exempel.

Boka liten spruta, återbära in jeans, tycka om Umeå lagom mycket, laga veganskinka, dricka glögg, krama snö, sakna värme, åka pulka, lära färdigt alfabet, vara allianskritiker, dricka loka, hetsa livet, klappa ipod, dricka te, åka bil, klä gran, knäppa upp knappen, läsa sture, nervössvettas.

världens viktigaste nyårsfirande

-->

'Utanför mitt fönster dånar den sönderskrivna, söndermålade staden där konstnärerna har suttit i århundraden på sina kalla stolar och väntat. Väntat på vad? Varför detta ständiga väntande? Själv dansar jag i stället för att vänta. En dansande man grubblar inte på döden eller inspirationen, han dansar fortare och fortare tills det börjar brinna i skosulorna, han dansar tills publiken skrikande reser sig ur bänkarna, han dansar tills kristallkronorna i teatern börjar gunga och de små männen i orkesterdiket faller avsvimmade från stolarna, han dansar tills teaterdirektören kommer springande och skriker stoppa den där galna svensken innan han jämnar huset med marken. '

'Den store blondino'

Skit samma, jag köper konservativ dress på second hand, bränner boklistan på 20 + och flyttar från Bab Touma så fort jag lärt mig att fråga efter direktioner och är lagomt hövlig.

Spenderarbyxor av och jag får vara ledig i veckan. Fyra dagars mental rebooting.

ja tack.

Mina försök att trigga hela fabriken till "improviserad" sjukdom för att jag skulle få jobba i deras ställe misslyckades. Verkligheten totalmobbade alltså ut komplotten och tvingade mig till att vikariera i barnehage. Där har jag nu i tre dagar försökt att kompensera min bristande barngen med att överanvända jollerstämman. Det har varit mycket 'Ååja' och 'Åååhej' och att tycka allt är så sött och rart.


Imorgon tar jag mig, efter orolig sömn och drömmar som involverade barnskrik, en egenplanerad vilodag. Alltså ledigt. Sen ska jag synda pizza med kött och dricka öl med f.d. arbetskamrater. Kanske leder jag också, i förklädd välmening, de mest ostadiga mot isfläckar inne i byn. Låta naturen ha sin gång, så att säga. Kanske får då barnehage-malin återigen bära blåbyxor. Ååja.

"Har du barn?" "Har du man?" "Har du hus" "Har du djur?"

- Nej jag har ingenting.

"Har du en mamma?" "Har du en pappa?" "Har du syskon?" "Har du en bror?" "Har du en syster?"

- Ja, ja, ja och båda.

Sjätteklass och lärarvikarie idag. Alla frågor från ett och samma barn, eller ungdom, som jag antar de ser sig som. På rasten var de ute och spelade fotboll, hårt och intensivt. Men de lekte fortfarande.

Sjätteklass i hemstaden var då det var extremt viktigt att ögonbrynen inte var tjockare än två millimeter, att man hade 17 färger av jazzbyxor och att allt skulle vara ifyllt med hård kajal. Och alla önskade på något sätt delaktighet i den duo som fick hångelförbud på skoltid. Jag själv var nog stoltast över min grå plyschkofta med dragkedja som alla de coola tjejerna tyckte var 'råklämmig'.

Allt jag gör här är att beklaga mig över att nord-norge saknar genusperspektiv, att någon har spytt rosa på alla flickor i dagisålder (vilket någon ju faktiskt har gjort). Men de är kanske åtminstone barn lite längre.

fick igår ett paket 'jul' sänt till mitt tromsömörker. juleskum, kardemummakaffe, och glöggkryddor. tack käraste mamma.

två veckor kvar nu. nedräkningen har börjat, så att säga. och glad advent!

hittade för övrigt igår en svensk damscusblogg fylld av dekadens och bögrave.

Alltså, för att utveckla. Han skriver smått under-cover, bland annat, om sina hookat-genom-internet sexmöten med gifta arabiska män - som mellan frågorna om vilken gayporr han går igång på, enträget fyller på det obligatoriska 'välkommen-till-mitt-hem-glaset' med chai.


Sen är han också rätt flitig på LGBT-debatten, vilket ju alltid är intressant. Men, snusktant som jag är, intresseras jag nog mest av att läsa om mideaststyle openair gayraves, beirutbögar och björnkungar.

Den lilla rutinkollen som skulle ske innan mitt visakort belastades.

Insikten kom då sista-minutenchecken gjordes, då allt planerats men inte ännu bokats, att jag - som invånare i ett land med syrisk ambassad nära-på MÅSTE söka mitt visum här, i Sverige. Något som alltså helt omkullkastar min välplanerade 'i värsta fall'-plan som involverade ett nytt, kostsamt pass sökt i Egypten och en del smilande på syrisk ambassad i Kairo. Jag har alltså 1,5 vecka på mig, att söka nytt pass och få ett syriskt visum (och mirakulöst byta passuppgifter till kanske världens tajtaste gränskontroll).

Nu är det svårt, och jag räds att mina försök att undkomma det svåra kommer äta upp det rätt blygsamma startkapitalet jag planerar att leva av tills jag finner någon form av arbete i Damascus.

tänk, tänk, tänk.

Igår mailade jag gaza volontärt och syrien volontärt och svensk passexpedition för att ansöka om dubbla pass. Jag lekte mig artyfarty i ett kolsvart rum med upplyst tält där naturelektro spelades högt och underligt så golvet skakade och jag försökte se smart ut då jag idolspanade en tydligen jazzintresserad Mads Gilbert på Cafe Sånn.


Facebooksdelades också frihet, vacker bild daterad Mauerfall, 20-årsjubileumet av Berlinmurens fall, i Ni'lin i västbanken Palestina. Detta vid ett av de få tillfällen som man vid de veckovis återkommande demonstrationer lyckats nå fram till den illegala mur, TRE gånger så hög som berlinmuren var, som avskärmar byborna från 50 % av deras mark. En by vars huvudinkomst är dess olivträd förlorar hälften av sina träd, och än mer sin fria rörlighet. Muren i sig är enligt den 'Internationella domstolen i Haag' olaglig. Bosättningarna likväl, enligt fjärde Genevekonventionen.


På Mauerfall, en dag som symboliserar frigörelse, lyckades man riva delar av muren - några meter av frihet öppnades upp i ett segerrus, om än tillfälligt - för visst vet invånarena i Ni'lin att det hela bara är ett momentant skådespel, att muren inom loppet av timmar eller i bästa fall dagar kommer att stå där igen och stänga av dem från det som rättfärdigt är deras. Så nya demonstrationer kommer ske, demonstrationer som numera är lika mycket rutin för IOF som det är för invånarna i Ni'lin. En teater med en koregrafi som styrs av tårgasprojektiler, gummitäckta stålkulor, ljudbomber och emellanåt liveammunition, och som vid ridåsläpp inte räknar blombuketter och inväntar recensioner utan räknar antalet sårade/döda den här gången och desperat väntar och undrar just vad som ska krävas innan omvärlden ska vakna och agera.

i den här staden är ölen (trots ett eget bryggeri) så dyr att man på samma sida som man tipsar om kulturliv, i rullgardin med kategorier som nyheter, sport, musikk, teater, film och bilder lagt in en egen kategori - ölbarometer, där det alltså marknadsförs just var alkoholen är billigast för kvällen. Var att dricka, var att dansa.

Fick jag bryta mitt tromsömörker med valfritt vad som helst med valfri vem som helst så skulle jag pausa norgelivet med

det här



tillsammans med den här

nu lever jag tyvärr livet i ss-stil här uppe i nord, med skype och spotify, så det kommer ju inte hända. men för alla andra som har mer storslagna planer för sitt leverne än att få delta i gratis (!) pizzamiddag hos företag man sparkats från, så är det den 18onde i huvudstaden som det sker.

Vi har fått mejl och vänförfrågningar av våra tyska f.d. wg-partners - detta efter ett halvårs tystnad. Det hela har skett under mycket konstiga pretexter och vi vet inte riktigt vad vi ska tro.

vi har helg och det behövligt. jag tänkte jobba extra men har bestämt mig för att vägra och istället shoppa utifrån land och äta popcorn.

Nästa höst ska jag ha en riktig vardag. Jag ska ha vindsvåningen med det höga snedtaket och de stora fönstren, trägolvet och kanske också den öppen spisen. Allt detta beläget centralt och utrustat med den imponerande samlingen kollegieblock och de matchande markörpennorna, det skrämmande intellektet, samt vinylsamlingen jag velat döda för och den där vinreservoaren som aldrig sinar.

kanske vi satsar på lite mer obekväma sanningar

standing at the door of the pink flamingo

feministiska könsneutrala husfrubloggare till övers. låt oss alla sy vimplar till våra fönster och plocka saftsylt-lingon, ha egna potatisland och klyva feminisitisk ved inför kall vinter i norrland. och varför inte baka 25 sorters kakor till storfestligt kalas bara för att vi kan.

sen köper vi digital systemkamera som tar så vackert och så bombarderar vi med stiligt arrangerade 60-talsretro, 'jag vill ju använda mina finaste klänningar', mineralpudrade bilder med essensen ömtålig men stark och flyttar all korrespondens och tankeverksamhet till kommentatorsfältet.

har ju egentligen ingen åsikt eftersom jag försöker att inte bry mig, men någonstans tar det ju ändå emot. kompenserar och tar avstånd genom att återuppvärma kaffet och göra halvbakat- lågpris- kemikaliestint- bröd i ugnen, utan bildbevis. Äter det fort och på fulporslin och känner mig radikal.

Med ansiktet obehagligt och oberättigat nära f.d. hotellgästs exkrementer ville jag som aldrig förr stå upp, skrika ut 'hör upp - gör om - gör rätt'. I matproduktion får medarbetarna 800 nok i tillägg den dagen de tvingas vaska bort chilidamm från maskiner, jag fick 20 kr helgtillägg då jag samlade upp resterna efter lumparguttars sex och spritresor. tror ni jag var förbannad?

djävulsveckan på arbetsplatsen är över, sorgerna efter vidrig senvakt dränktes (efter snabb hemfärd i pimpad bil) med öl från världens nordligaste bryggeri och givetvis smält och vrakad sjoklad från jobb. fick hetsa om mansdominerade arbetsplatser och avsaknaden av aktivt fackförbund och feminism och könsdebattera rosa kläder på guttar tills det var dags att sova. lite kändes det bättre.

Medan agge är och tränar så våldäter jag våldstor kaka med smarties och dricker kaffe i huset bredvid biblioteket.


Litteraturfestival i Tromsö just nu, tema vold a.k.a våld. Klockan åtta det nedan. Imorgon om Iran. Gilla staden.

Perspektivet Museum
”Chechen Women”
Om kvinneskjebner i et land der vold og krig er en del av hverdagen.
En utstilling av den franske fotojournalisten Françoise Spiekermeier.
”Covering conflicts” av Magnum Group, “Train of Thought” av Larry Towell , “Taliban” av Thomas Dworzak.
Tre bildespill fra Magnum Photos.
Arr. Perspektivet Museum

tromsö

Den här staden är full av vackra trähus. Jag föreställer mig att den ser ut såsom ett 'före 1888 och brandhärjat'- umeå skulle ha gjort idag. Det gör mig nästan lite upprörd.

imorgon ska jag inviga vinmonopolet och köpa vin 1000 % dyrare än det var i berlin (ha ha), men det känns helt okej. Planerar sedan att trippa fram och tillbaka utanför verdensteatern och bara råka stöta ihop med någon av de fantastiskt morrissey-luggade männen jag brukar möta när jag går hem från jobbet i mitt blåställ.


o la la

jag är så internationell (eller snål) att jag skaffat norskt nummer

004796830044

two characters in search of a country song

Aggiepaggie har hookat mig med spotify, nu tänker jag lyssna på alla de där artisterna jag inte kunnat hitta annanstans och sittdansa uppe på vinden. Har även funnit nudlar som smakar kina i den internationella mataffären, där för övrigt, agge mycket politiskt inkorrekt hävdar att bara bruna och asiater handlar. ja och så vi då.

annars så kikar jag på mineraler på internet och funderar på om jag ska köpa både 'kabuki deluxe' och 'flawless face'. man må ju jobba på lager med stil.

avundas vännerna på road-trip som är i paris.

imorgon kan de electrojazza till det här bandet.






fan alltså.

the party people dancing

Jag får sällskap. Jag och drop-out ska visst få trängas i lägenhet med svenska som förstaspråk. Ha ha, jag kommer kunna låta disken stå en extra dag utan att det gör något.

Tror jag under lunchpause idag fick det att låta som att jag är i Tromsö och arbetar för att sponsra sex månaders framtida missionerande i mellanöstern. Arbetskollega slutade inte prata om dubbad arabisk kanal med bas i stockholm som menar till att sprida jesus som frälsaren och som tydligen räddat otaliga äktenskap, och jag tror jag var mycket positiv och lovade att jag skulle kolla deras internetsändingar när jag kom hem.

jag ringer till swedbanks kundtjänst för att beställa bankpapper och det slutar med att jag småpratar om allmänt för dyra pengar bara för att få prata svenska. helgen har spenderats skrubbandes hotellrum, med tidig nattimme, och jag har fått känna mig underkvalificerad och överkvalicerad på samma gång och dessutom kommenderas av små arbetsföra thailändare som jobbar sinnessjukt snabbt och snackar en norsk jag inte alls förstår.

Men du. En halv dags jobbsök och en anställning. Nu skall det sökas efter storhandelscentrum och fixas telefonkort.

imorgon åker jag till öb och rusta och köper jättestort av allt, sen undviker jag de närmstas blickar och fejkar blanka ögon som allergi och åker till norge och tromsö, staden där mörker är dagsljus och späckhuggarna hänger på vintern. väl framme får jag välbetalt arbete och jobbar jättehårt under en inte så lång period och lever sedan lycklig i alla mina dagar.

Tycker det är inte så charmigt att USA ska utreda vilka reportrar som får rapportera från Afghanistan, detta baserat på ifall deras tidigare artiklar vinklats positivt, negativt eller neutralt.

- Är du död?

- Lever, festar, ringer dig imorgon.

"Ska klä ut mig
till fjortis och dricka vin."

ibland är dom inte så tokiga de där vännerna.

Bara för att den är fantastiskt snygg.

Jag vill lägga mig på mina högtalare och låta det vibrera in i själen.

Verkar för övrigt som om jag flyttar till norge

Har ätit hjortronplättar.

Men shit. Allt är liksom på väg och det händer och det är bra. Jag mutar småsyskon till grovgöra och kan fly bort och göra allt och sedan göra lite och dricka sött kaffe och åka servees och bli bjuden på sötsaker och tralla med till musiken som spelas jättehögt och i vilken jag egentligen inte hör några ord förutom marhaba, men inte bryr mig, för just det ordet kommer hela tiden, och det vet jag vad det betyder och därför sjunger jag högst av alla och folk ler och hälsar mig välkommen till deras land.

Tills dess läser jag väl böcker av Kuklarz och klär ut mig till en förväxt gnagare i maxkön.

Vårt badrum luktar surt jävla bakishäng, och från ett smalt rör kommer drunknande läten, flyende luftbubblor som tycks innehålla skrik utan ljud. Så när jag vill bota mardrömsmagvärk med eteriskt bad, eller egentligen lingonschampoo och varmt vatten, och stänger mina ögon för att slappna av så känner jag inte bubbligt badkar och lugn och ro utan får flashbacks till dagen efter i äcklig blå etta på 29 kvadrat där alldeles för många människor druckit alldeles för mycket och där det märks och där värmen och fukten kommer från mig och sitter på mig för att jag igår kväll då jag kom hem efter att ha gått två km i minus 15 grader tyckte att jag behövde täcke + filt + överkast för att bli varm igen. Så jag försöker smeta lite lingonskum under näsan, så som de gör i varenda obducentscen i varenda obducentfilm (men som enligt min morfar på 60-talet var ren fiktion) men inte heller det funkar. Så jag får tappa ur mitt bad och dricka te istället.

jag har just fixat fram top 100 bästa covers någonsin. och jag vet att bland godheterna så gömmer sig siouxsie & banshees fantastiska version av passenger och då känns det som att allt annat kommer vara sådär fint SÅ jävla fint också.

Lodrätt läge, stängda ögon och ett krampaktigt tag om de två stegar jag klämt mig ner mellan - en nödutgång inom kastavstånd och vågor så höga att vatten slår in och båten nästan tippar. Chemical Brothers Exit Planet Dust får spela jättehögt och vågskvalp och dunsar naturligt mixas till three little birdies down.

Helvetesfärden med Holmönfärjan överlevdes. Likbleka vänner stapplade iland på fastlandet, vissa med mer darr på benen än andra. Ett 50-årskalas att minnas.

jag har principer.

Efter ytterligare ett drömstadsbesök muséeumhoppandes och nudistspanandes och entusiastiskt deltagande vid husgudars spelningar i huvudstad och samtal om intifadas på lyxsoffa i nordisk vds takvåning och åkturer i c-sponsrad nedcabbad sportbil och jag-äger-världen-flashar högt upp i lastbil är jag tillsammans med jennie på väg mot arvika.

I min blå kinesbabuschkade rullväska (så-jävla-festivalocool-är-jag) så skvalpar det.

drive anywhere
do what you want
I don't care
tonight I'm in the hands of fate

tempelhof ockuperat av tva personer och en öl.

Blockeringar brister och en jublande folkmassa springer fort fort mot nya mal och nya hinder. Festivalstämningen är överallt och man känner upproriskheten pyra i själar och hjärtan och man kan inte lata bli att tänka att det här det kan inte stoppas. Skumpandes bangstyrigt i canvaspase är sovsäcken, men ju närmre man kommer desto lättare tycks den bli och man inser bestört att med bara tva mackor och lite jordgubbschoklad nepackat kommer man att svälta och man börjar fundera hur man fint säger 'jag är hungrig' eller kanske 'det där ser gott ut' och pa hur mycket ätbart de andra har och om de kommer dela med sig.

Men sen far polis göra vadsomhelst och andra ingenting och människor som bara är där skadas och arresteras och det hela blir ett försök och inget mer.

She's kickin' ass, that's what she's doing.

Småkakor i lösvikt, börek mit spinach unt käse och våldföring på lidls vinhhylla.

Dagen spenderas långt fram i en ybuss.

It always seems like you're going somewhere, better then you've been before.

Vana trogen sätter jag slem i halsen av förvåning. Skatteåterbäring. Min kostbas kan härmed utvecklas från trocken rot wein till turkisk pizza och starkt indiskt.

På fredag siktar jag Berlin igen. Blir fint.

Mental våldtäkt av flashig man idag. Ville lägga mig på och aldrig kliva av.

Snart kommer agge och då dricker vi te och filar på min pottfrilla.

La just ill bmw_badboy80 på msn för att kamma en spotifyinvite. Undrar hur lättklätt i webcamen det kommer bli.

Man kisar mot de få höga ej-nedbrunna färggranna byggnaderna och skakar lite lätt på huvudet för ytterligare oskärpa och smuttar på svartvinbärsmer och inbilliar sig att den är lite mer besk och tänker att det skulle kunna vara en tetra rödvin och det skulle kunna vara Mauerpark, och så ler man lite sådär. Man tycker sig rent utav kunna höra kareokee.

Sen kommer någon man känner och tycker om och man kan konversera. Man säger, vi rings ikväll. och man ringer och man ses. Sen träffas man också nästa dag. Dagen efter så ringer man igen, kanske flera gånger. Man pratar länge och oroar sig ingenting för utlandstaxa eller dåliga skypeuppkopplingar, och det känns ju väldigt mycket verklighet men också väldigt bra.

Upptäcker att stugporslinet är tillverkat i USSR och barndomsminnen blir plötsligt betydligt mer laddade. Släkthistorien blir radikal. Ser framför mig hur farmor hemlighetsfullt, iklädd läcker östtysk stass fyller vodkaglas till bristningsgränsen och hur man i propagandaosande rum diskuterar socialism, reformer och revolution tills tidig morgon.

Fina minnen av skrindturer och lekar med farfar till brevlådor och tillbaka är inte längre bara transport och tillfälligheter utan färgstarka och röda.

Nog ska det vara hittat någonstans?

Why do you come here?

Att missa bussen med sju minuter, att sörja en barncykels uforming och allt för långa ben, att dricka findricka med julmust och känna sig ung igen.

Sverige.

Min telefon lyser grått med jämna mellanrum utan anledning. Den vill så mycket mer än den kan uppbåda. På tisdag borde min nya läckra jättebilliga ramla in.

Undrar hemskt mycket vad kaffepimplande hårt studerande vän gör mitt i ingenstans. Vad någon annan pratar om alldeles just nu övertygad om att 'det inte är så stor grej' och vad mor far och syskon äter till middag och vad de diskuterar. Får de efterätt?

Kvällen vi blev asfulla och
sminkade
oss som horor men dansade
så fort att ingen
såg.

Just hemkommen. Fyra timmar lyriskt dansande. Blicken som inte sliter sig från mixerbordet och luggen som klibbar tätt tätt mot pannan.

Vägrar lämna.


Våldta på parkering? Egen basbäbis?

Mummel om ära och Smiths-dna på min kind. Smiths-dna.



send me the pillow,
the one that you dream on
the one that you dream on
and I'll send you mine

Igår kolonisierades det. Landstigning på klubb Magnet där vi lärde urbefolkningen att köa civiliserat till både bar och toalett. Frälsningen och missionerande var svensk elektro, en 'vilen dank' jag-pratar-bara-svenska-artist och enligt utomstående en stor mängd metrosexualitet.

"Men fan. Ni fick Thailand. Kom inte hit."

Ikväll Andy Rourke DJ-set på White Trash. Lovely.

Skjut mig. Jag är i diskussionsforumet idioten som kommer med konspirationsteorier och hävdar Robinson Crusoe som propaganda för västvärldens brutala kolonisering. I ett försök att vara obrydd motiverar jag det med att "diskussionen annars blir så stel..", men egentligen är det ju för att jag ingenting vet.

Vill ställa mig på en stol i ett riktigt klassrum med riktigt folk och skrika "men förstår ni inte, jag bor i berlin - här kostar en flaska lättdrucket rött nio kronor, folk pratar med varandra i parker, musiken är fantastisk och överallt och den asiatiska kiosken utanför mitt hus har världens godaste fruktsallad för typ inga pengar. Jag har inte tid! Lämna mig i fred! Jag skiter i Francis Bacon! GAH!"

Nu fungerar det ju inte så. Och det är inte dom, det är jag. Och inte heller bara skit. Bara för mycket och lite skit.

Is there any tickets left for Tiger Lou at Lido?

Det var det. Och nu har jag en.

'Bombs Away' på Strychnin Gallery var stängt idag, men på väg dit hittade jag mina drömmars stadsdel. Snacksandes på iskaffe och banan inhandlade på ekomarknad vandrandes nedför en grön bred allé i stalinistisk anda blir jag uppochner och utochin ännu mer förälskad.

En läskig balansgång.

Nu ser vi svensk tv. Ibland. För vi har ju internet och live-tv när du vill är ju såinneochsåbra och det känns ju som hemma.

Berlin tycks vara evigt solsken just nu. Dessutom är quebec på besök igen, och fast man vill vara där hela tiden så går det inte. Skolarbetet kväver mig lite och jag svettas mer av det än av värmade svensk-sommar-sol. Det tycks att när man studerar 150 % så slackerpauser inte vara i två veckor.

Annars lyssnar jag på Tiger Lous nya och minns fina stunder i folkträngsel med underbara människor man sällan träffar och bokar biljetter till bra musikevenemang borde ses.

Jag tänker mig att det inte ska vara så pretentiöst längre. I sommar planerar jag att inkvartera mig i vår klädkammare. Jag ger Tove sviten. Den nya med balkong, musik och television. Genom smicker, beröm och frekventa kärleksförklaringar ska jag smyga till mig fri tillgång till balkong och stereohörn.

Utrustad med entimmarslånga låtar av arabisk karaktär, nargila i multipla smaker och komfortabel sittplats tänker jag sedan njuta av svensk sommar och på balkongen, från höger till vänster med fantasi och färdighet skriva mitt namn om och om igen.

Idag begavs det sig mot Potsdam, vackert litet samhälle en timme från Berlin med slott och stor stor Engelsk park med Muhammad, vår syriske vän som förmodligen är godheten själv och som lär mig arabiska och Angelika tyska.

Karl (som vi hyr vår wg av) undrade på morgonen om vi ville ta bilen dit och vi tittade på varandra och på honom som om han inte riktigt förstod vad han just sa. Låna sin bil till främlingar? Sen slog det oss att han ju faktiskt tänkt låta oss köra den på autobahn. Och att det inte är något han skämtat om. Snabbt, snabbt med en grym spellista och vind i håret.

"Kommunisterna förgör alla,
det är det som är så fint"

Lite snurrar det då det ska hållas redas på vilka kurser som vill var och när. Och när livet också är så soligt och grönt och folket så vackert så är distraktionerna lite överallt. Vår nya lägenhet är över belåtenhet, inatt kunde vi sova nästan utan kläder och det var ingen som väckte oss på morgonen så vi sov jättelänge och jättebra. Ett äventyr är att bege sig upp och ned, loftet och sovplatsen kräver en balanserad bestigning uppför två packlårar, ett retro grönt kylskåp och en garderob.

Idag efter spontankareokee i Mauerpark (någonstans till vänster sitter vi, standard söndagsnöje numer) så jazzades det dessutom med kontrabas, saxofon och trummor. Jag önskade så mycket att jag var Celiné och fick följa med dem hem.


Den stora utmaningen är kaffet, men aggis ska köpa en sil på ikea i veckan.

kärlek.

Besöken har ramlat hem till Sverige igen. Veckan var fantastisk. Sa bra att vi i tva dagar levt med pms och sverigetörst. Massor av kärlek till familj och vänner.

Nu har vi däremot hämtat nya krafter, och fran lördag har vi en lägenhet.

Prenzlauer Berg - kanelpannkakor och fladigt klubbande.

Och så kom det! Jag har blivit brädad - av en man! Mitt filmfölje har bytt ut mig. Ska nu försöka ändra den här känslan av rejektion och vill-ha-det-jag-inte-får till ett smygkikande på våra kommande lovers kärleksliv! Pepp!

Det ska ju vara en första gång för allt.

Igar blev jag snuvad pa den där perfekt slitna morrisseyluggen (a la mörk läcker man i Tracey Fragments). Men istället träffades det fantastiska randommänniskor, som bade aker hem och blir kvar och som fick oss att skratta utan obehag hela kvällen. Vi shottade gratis jägermeister, gick nerochupp i flervaningssquat och försökte febrilt klura ut sexuell orientering pa alldeles för manga män. Väl tillbaka spenderades ocksa fran fosterställning den sista timmen med stockholmsbjörn, innan han än en gang begav sig hemat. Vi tackar och bockar än en gang, att sällskapa med honom är alltid trevligt!

Och mitt nya tyska nummer : +491785452784

Girigt.

Önskemal fran Sverige

- TRANBÄRSDRÖM
- Hemmakväll (Tove släpp spaden, ge till Hanna).
- En liten loka - asia vit persika & smultron
- Naturgodis (fokus paranötter i yoghurt (vita) och kokostoppar)
- Havreknäcke
- Kaviar
- Hjortronsylt
- Svenskt kaffe
- Ekströms jordgubbskräm
- Danskt ragbröd - MAXI

Sen önskar vi ocksa mammabakat bröd.

Okej, det är inte DDR här, men.

Jag tycker allt känns sa himla lungt, men sa är det ju kanske inte alltid. Mina ambitiösa försök blir audio/video och dryckeslekar med spanjorer där jag pratar blandengelskatyskaspanskasvenska och gör alla förvirrade till tidig morgon. Men visst är det underhallande.

I helgen blev ocksa David ett monster, ett sant stort monster att vi ville flytta genast. Men nu har han mjuknat igen och ska visst gifta sig med Angelika och jag ska bli deras slav. Angels och Princess stora svarta bodyguard kommer jag bli förälskad i - vi ska tydligen rymma tillsammans. Jag funderar ocksa pa att starta min egen cykeltaxi. En med öl och bacon i. Att cykla runt i Prenzlauer Berg med.

Put some music on, bitch.

I get sensation of vomit.

Underbart. Snart kommer hela världen. Vad vi längtar!

When I grow up, I want to be a forester
Run through the moss on high heels
That’s what I’ll do, throwing out boomerang
Waiting for it to come back to me

Tre timmars vantan pa flygplatsen, tyskland skulle jag ta mig till. Krispig berlinluft och jag kanner mig aterigen lattkladd pa en s-bahn, men det kanns bra. Veckan var over forvantan, jag dansade i Holy Name Church, poserade framfor fd Hacienda och var alldeles fanigt ambitios emellanat. Anda kandes det som att farden mot Birkenstraße (trots en alldeles ny och fascinerande Manchestervan hittades dari) var alldeles for lang.

Fram kommer jag, kramkalas - vi oppnar en billig flaska rodvin och sen beger sig jag och resekamraten och aven svenska Bjorn som ar pa aterbesok ut i natten. Vi hittar till Zu Mir Oder Zur Dir - baren dar jag och Sara en gang foll for Berlin, och dricker ol med sma hjartan pa.

Okej, Manchester, semestern - so far.

Intresset okar hela tiden, staden vaxer och tegelhusen tycks bli rodare. I London vandrade jag i Hyde Park, at bagels och gjorde Europas storsta bokaffar.

Mitt forosk att vara laidback (och lamna Birkenstrasse 1.50 innan take off) gav mig en svettig s-bahnfard, en sprintspurt till terminalen och oroade 'hurry' av flygpersonal som jag desperat fragade om vagen. Men fram kom jag.

Val i Manchester inhandlas 'Morrisseys Manchester - The Essential The Smiths Tour'. Sen far jag ocksa en egen personlig guide som foljer mig, likt pa skattjakt, till alla byggnader, venues och affarer som pa nagot satt hjalpt att skapa historia. Pa Urbis (arty museum) och cool installation om Black Panters upptacker jag att Factory Recordstouren gar aven under vintern. Pa vag dit hinner jag se vacker men obehaglig fotoutstallning om kriget i Irak. Guiden (som bar runt pa samma Factorybok jag har i min bokhylla) kan allt och tipsar mig om Liverpool. Han tycker jag ska komma forbi Urbis nagon dag. Mycket trevligt, men jag kan inte lata bli att kanna mig alldeles for medveten om att min datorvaska och resvaska tydligt visar Factorys forsta skivslapp (nagot han redan kommenterat). Lite skams jag.

I London har det oppnat ett nytt pop och rock museum, det tycks ha en imponerande samling av Sex Pistolskitsch.

Jag ater ocksa massor av kott. Och det ar SA javla GOTT! Semester och fritt atande.

i manchester ar allt bra. jag gillar det

I have a friend who I've known since I was seven.

Ojoj! Folket. Fever Ray till Umea open! Skynda skynda, köp biljetter!!!

Insåg igår att en mörk väldoftande dryck var livskvalitet.

Min nya internetkurs länkar till wikipedia för information om areosoler. Kändes mycket lite pretentiöst. Jag tycker det ger mig tillåtelse att vara lite laidback.

Träningsvärken ligger inte i för mycket studier just nu. Lovely!


Sen peppas det hemskt mycket


3 mars - Yo Majesty!
4 mars - Manchester
8 mars - Durutti Column
11 mars - Berlin
12 mars - White Lies




Vi har Frankrike-Kanada och Sverige på besök

På väg mot IKEA för att bunkra lingon och flädersaft och en stor burk sylt så vandrade jag efter "Freiheit".

Vägen till frihet är till Sverige, ha ha.

Vitt slödder och snabbmat.

En karaff med rosévin och sen dansas det livligt och burleskt i fönster.

Okej jag ljuger lite. Jag ska nog hänga i Manchester sa mycket som jag bara kan. Couchsurfande musikkille som tycks vara bekant med orginalmedlemmar ur Happy Mondays lat mycket samarbetsvillig att visa mig runt i postpunkens forlovade land. Och jag ar defintivt inte svarovertalad. Nu har jag daremot rethosta och vacker bade mig sjalv och de andra tolv personerna i mitt rum.

Sa jag laddar hem big bang theory och och festar upp resterna av grontjasminte t och c hade med fran asien.


03.46 uppdatering. Och sa spelar visst the durutti column pa söndagen. Att fullkomligt vältra sig i Factory-historian.

Jag har bokat London. 4 till 11 mars. Tänkte nog också åka billigbuss till Manchester där någon gång. Hyra cykel, ni vet!

Ska för övrigt hoppa av religionsvetenskap då jag tydligen inte får kolla på religion utifrån utan bara inifrån.
Istället ska jag studera;

Naturgeografi - klimat/människa/samhälle
Historia - Antisemitism, förintelse och folkmord
Idéhistoria - Upplysning och romantik.

Sjukt mycket mer intressant än kristen teologi. ay.

Idag ska det komma en skotsk nyzeeländare med långa dreads som bor i en träkoja tll Davids. Han beskrivs som annorlunda och jag kommer inte förstå vad han säger men jag är pepp!

Winter shaker.

I Berlin har vi också lite snö idag, inte lika mycket som ni har men precis lagom.

Vår gata

Solen är också sådär varm.

Dessutom flickor! Eftersom ni inte visar er internetburna fastän jag är det mest hela tiden så bokar jag er såhär. Den 4e tycker jag vi vallfärdar till London. Nöjda och belåtna och den 11 tillbaka till Berlin?

This is the crazy decoration of Fabian.

Så. Nu kommer nästan kaffet utan att jag beställt det. Åtminstone så ler de när jag kommer och vet vad jag vill ha och vet också att jag kommer stanna flera timmar och kanske köpa cremetomatesuppe.

Över lite salta pinnar pratar David om att vi ska spela in en film nästa vecka. Den ska tydligen heta David's crazy hostel och han lät mycket peppad. Jag är fortfarande inte säker på om han menade allvar.

Kanske blir det reality-tv i Tiergarten.

I'm walking babe

Ur porslinsmuggar sörplas rödvin och det pratas känslor. På tunnelbanan intas sedan den där obligatoriska ölen och sen trängs man i en mörk rökig bar med bra musik och dansar hela natten.

Klockan halv sex gör mina fötter så sjukt ont och jag kan för mitt liv, i virrvarret av trappor inte förstå skillnaden mellan s- och u-bahn. En vänlig tysk själ som chevalereskt guidar mig rätt visar sig vara vän med bandet 'The Hara Kee Rees', och utan omsvep har jag i mitt sinne planerat min framtid med den karismatiske synt-saxofon-tamburinmannen Torben.

Från Birkenstrasse är varje steg en plåga. Jag ramlar in på Davids, brusar resorb och slocknar bakom draperiet. Idag gör mitt huvud typ lika ont som mina fötter. Men det var det värt!

Sticks and stones they break my bones

Jättecravings efter äpplen och jag fann dessa. Jag tyckte de var lite rara. Och de smakade gott.

Har funnit ett café med gratis wifi på gångavstånd från hostelet som har jättegott kaffe och tomatsoppa. Här kommer jag bli stammis.

På promenad.

Allt man kan göra istället för att studera.

Då jag nekades surftid på biblioteket så smet jag iväg till mysigt cafe där jag dricker kaffe med massor av socker och ler förnöjt åt hur jättejättekristet det ibland blir på religionsvetenskapens diskussionforum.

Där jag ju hänger så ofta jag har tid.

"Hitler framstod som räddare av
Tyskland, och vi vet ju hur det gick. Du ser på Jesus på ett sätt och jag har en annan syn på saken"

It's winter and I'm not german. So I sleep. Like a bear.

Under tystnad, maskerade endast utav Dybdahls sällsamma toner och med massor utav orolighet i magen packar vi ihop vårt just - för bara några timmar sedan - uppackade garderobsvikta och egentligen nästintill perfekta liv i Kreuzberg.

Vid väl valt tillfälle springer vi sedan nedför våran alldeles egna mörka knirkande spiraltrapp ut i natten - mot friheten. Mot Bredow Strasse, David's och allt det där som är fel men ändå underbart.

Våra nyshoppade ikeatäcken åker biljettlöst u-bahn tillsammans med oss och i Tiergarten hörs rullväskor mot klapperstenar och vi blir sedda på avstand, det ropas och skrattas och vi känner oss lite underliga men det gör inget för vi kan ju ända inte sluta le.

Jag är inte redo för måndag.

att planera en flyktväg.

Det tycks så att det planeras flykt. Mer om det senare.

Jag är helt förälskad i berlins tunnelbanaskyltar, och ännu mer de gula spårvagnarna som har det där momentet jag inte kan namnet på tapetserat överallt.


Vi har dessutom boende. På söndag flyttar vi in i Kreuzberg där vi har världens finaste trappuppgång, fyra meter högt i tak, enorma fönster och en alldeles galet charmig och excentrisk hyresvärd iklädd djurtofflor.

okej, kanske är det min fantasi som spårar. lyssnar diskret.

Jag tror mina cafégrannar har sexdejt!

Stop me if you've heard this one before.

Jag var ung och lättpåverkad, ovanpå världen och mitt i min allra största indiepoprockhype. Jag hade dessutom just köpt mina första kosslurar.

Ni vet de där låtarna som är så fantastiskt bra de första åtta lyssningarna, men som ett halvår senare låter precis likadant. Det var nog någon utav dem som jag spelade. Där, på Klas höga snabbrullande cykel på väg mot stan. Jag skulle köpa middag. Kanske handlade jag Bobs jordgubbssaft. Kanske skulle vi ha film och treakväll. Kanske var det just den kvällen som jätterakhyvlar anföll och Emil stiftade det alltid så klassiska 'Nä, för när jag såg på Oprah, då..'.

Oavsett minns jag att jag där och just då, susandes förbi elektronikhandeln vars namn jag glömt, nästan kände mig utanför mig själv. På ett bra sätt. Endorfinladdat men konstlat och artificiellt. Som om jag med annat soundtrack ramlat in i min raraste Smithsvideo.

Igår natt, och även gånger före det, var det där igen. Längst fram i en ybuss, med uppblåsbar nackkudde, en vid sjal och en kickass spellista insåg jag att jag äntligen var på väg. Lycka.

På fredag spelar Black Lips.

Tänkte också nämna att Convoj typ var helt fantastiska i lördags och att det är ovärdigt av lokaltidningarna att inte ha recenserat.


Sjukt tajta.

Convoj - Excepionnel

9/10

“Completely unrestrained and unrelenting, and yet paradoxically focused, “Exceptionnel” tears down strange avenues only to erupt into graceful moments of beauty… and then back into their distortion-tinged lightning strike guitars, thick, driving bass, deft drum work, and commanding vocal delivery. There isn’t a misstep on “Exceptionnel”, nor is there a chance taken that isn’t rewarding.”

Lyssna och Köp.

Utveckling. Halsen gör ont igen, men på annat nytt spännande sätt. Örat ännu värre, somnade 07.30 imorse. Vårdcentralen igen imorgon.

"It's like, err, loud disco. Or whatever"

Att det skulle vara en böldliknande infektion i en mandel som kidnappat midjan på min hals. Och att den inte bara skulle göra revival-av-soppor-jävla-ont och totalt ha förstört mina sista dagar i hemstaden, utan också tvinga mig att skjuta upp hela avfärden. Imorgon kväll skulle ju jag och sambo Aggis alldeles peppelipepp och omoraliskt tryckt ihop oss på trånga ryanairsäten utan benutrymme för att andas Tyskland.

Istället knaprar jag antibiotika dag två och hoppas på en natt utan sömnstörningar.

Mitt i allt elände och hatavärlden kommer åtminstone I Are Droid till Umeå i helgen. Det där vackra jag lyckades missa på både störsjo och way out.

I Berlin ska jag vara och ha lärt mig hitta innan Black Lips. punkt.

När samtal nästan genast styrs mot nervösa "är du själv" och prat om klåda. Då, vill jag helst genast glömma det där pinsamma - skrattandes ringa runt till de närmsta och ändå någonstans tycka att lite, lite, lite hade det varit underhållande om det var så. Världen är tydligen inte svart eller vit.

Umeås sista helg är avklarad.

Jag fick göra Scharinska. Jag blev hemskt lycklig. Så lycklig att det känns nästintill omöjligt att tolerera annat nu.

Imorgon kväll kommer Franck och hämtar vår nyckel. Sen reser jag söderut.

Det närmar sig nu, dagen då jag och barndomsvännen tar vårat lilla (15 + 10) pick och pack och beger oss till Berlin. Det känns bra. Typ emellanåt helt fantastiskt.

Så. Jag hetsar, springer runt, tappar bort, festdricker te och knaprar mörka mintkakor, river upp lådor och packar ner igen.
För snart måste jag vara klar
.
Och på maxad volym
Audio Bullys - Gimme that punk

Så, jag har som tänkt styra lite mer. Fixa, klottra och uppdatera. Sådär som en resedagbok ska vara. Nu har jag ju inte åkt än, men väl i Berlin kommer jag att vara utrustad med en helt ny (egentligen inte tänkt men ändå i slutändan) alldeles sjukt rosa kamera. Den ska följa mig varsomhelst och överallt och ta kort på allt som är värt och lite till.

På typ såna här asläckra bilder man får från

saknade sambos som rest runt i Asien

gynning

Och sen är det här varför jag måste börja läsa Carolina Gynnings blogg.

Det var så obehagligt i natt för jag hade en sådan läskig dröm! Jag drömde att “blondinbella” var ett otäckt virus som drabbades stackars vilsna ungdomar i Sverige. Det sköljde över Sveriga som en synda-flod. Barn dog och skrek på gatorna där den stora vidriga “blondinbella” drog fram. Hon lurade in dem i sitt stora kraxiga virus igenom manipulation. Det hade hennes pappa “blondinolle” lärt henne, sedan hon var liten. Ja! fy vad läskig den var!

För jag måste vara vaken hela natten.

Troföljaren till min livskamrat, vars batteri kajkat och hörselutgång glappar, har kommit. Den är silver, lite kall och glänser.

Jag känner endast lycka.

På tisdag kommer Tove och Chrillo hem. Typ bara underbart!

Idag kände jag mig så sjukt stolt över min stad.

Sen finns det de som vägrar att ens försöka se.

"Är det här någon slags bojkotta Hamas, för det stödjer jag"

Det är inte en partipolitisk kamp. Det är ett jävla blodbad och slakt.

Och imorgon gör jag ett försök att styra mitt liv. Ett års religionsvetenskap. Helt på distans.


Jag kan alltså leva på bara studiebidrag varsomhelst i världen där mat kostar nästan ingenting.

Eller så kan jag bara bo i den björkfyllda hemstaden, vara nöjd och lycklig och sitta på gräs intill älven och dricka bubbelvatten och äta ananas. Skratta och skåla med de där vännerna som är mina och känna hur borta är bra men hemma alltid bäst.

För det är ju Berlin! Staden jag vet så lite om

men vars historia och kultur gör mig

sådär pillrigt exhalterad och upphetsad.

Den 28onde bär det av, det kommer bli vackert.

Ropandes ord för palestinas befrielse och ett avslutat krig i ett iskallt umeå blev jag faktiskt alldeles jättesjuk. Allt socialt umgänge är nu avbokat och med sambons lägliga nedladdning av första säsongen oc dricker jag te, somnar och hostar i sömnen.

2009

Det är ett nytt år och ute är det kyla, solsken och snö. Jag har sovit i 13,5 timme och känner mig betydligt mindre död och förkyld.

"Can somebody slap me

I'm feeling so mischievous"